Idag var jag på läkarbesök på sjukhuset. Inför besöket hade jag lämnat blodprover vilka visade på sämre värden igen (TSH 7,6). Läkaren tog mig på allvar och lyssnade på hela min berättelse. Hon tog sedan fram ett tomt papper och ritade upp och förklarade hur sköldkörteln fungerar, hur hypofysen är inblandad, hur olika saker påverkar och hur olika värden hänger ihop mm. Hon tycker, likt de andra läkarna att mina värden inte är såå dåliga, men är beredd att låta mig medicinera med Levaxin, såvida inte nästa prover (fick lämna flera nya idag) visar att problemen handlar om andra saker.
Det hela slutade med att jag storlipade. Det var så oerhört skönt att känna stöd och att det finns en plan för mig och att jag slapp höra "återkom om två månader så får vi se hur du mår och hur värdena ser ut då. Men något som gjorde mig lite ledsen var när hon sa "Dina symtom är väldigt starka i förhållande till dina värden, som ju inte är såå dåliga..." Det kändes som ett ifrågasättande. Innan jag gick, räckte jag över en kopia på en artikel som professorn i Stockholm (Ove Törring) har skrivit. I artikeln framgår det bland annat att man kan ha tydliga och svåra symtom även om man bara är strax över referensvärdet i TSH (typ 4,2). Hoppas nu bara att hon läser den!
I morgon ska jag ta de sista proverna och inom ett par veckor kommer jag att få svar och få veta hur vi går vidare!
Nu har jag gått upp sammanlagt 5 kilo sedan i somras. Jag har svårt att motivera mig till att ta tag i kost och motion och så har det varit sedan jul. Jag orkar inte. Jag skiter i allt just nu känns det som.
