Läkarbesök

På skärtorsdagen var jag kallad till min läkare. Jag gick dit med vånda. Jag vet ju att hon alltid vill sänka dosen av min medicin samtidigt som jag nästan alltid känner ett behov av att höja den. Läkaren kommer alltid till väntrummet med ett stort leende och hämtar. Denna gång kunde jag inte le tillbaka. Så snart vi hade kommit in i undersökningsrummet och satt oss, kom tårarna. Hon frågade hur det var fatt och jag berättade. "Ska jag vara helt ärlig känns dessa besök meningslösa eftersom jag upplever att det bara är blodprovsvaren du tar hänsyn till -  inte hur jag mår."

Grejen är ju att jag mår sämre sedan hon sänkte dosen i oktober. Jag har blivit tröttare, fått trögare mage, gått upp ytterligare i vikt och mensen krånglar. Tecken som ju visar på sköldkörtelproblem. Men hon säger att mina värden visar att jag borde må bra nu och problemen troligen handlar om andra saker. Jag vet inte vad som är vad. Inte hon heller. Men denna gång kändes det annorlunda. Som att hennes hurtiga, glada och positiva jag, stannade utanför rummet, och att hennes empatiska, lyssnande jag satt mitt emot mig. Flera gånger under samtalet blev det helt tyst. Jag visste inte vad jag skulle säga och inte hon heller. Men det var okej.

Hon sa att man kan bli trött av att ha en för hög dos Levaxin också. Men då frågade jag om inte pulsen borde vara hög också i sånna fall och inte borde jag väl ha trög mage? Nej det höll hon med om. Jag har en vilopuls under 70.

Vi blev inte mycket klokare efter besöket. Men jag är tacksam för att hon inte sänkte dosen ytterligare trots att det är det hon skulle vilja. Och hon verkade nöjd med att skriva en remiss till gynmottagningen för mina mensproblem. Fortsättning följer...

Dagens värden: TSH 0, 02  T3 5,2 och T4 22

Kallelse till läkaren

Jag fick hem ett brev för någon vecka sedan med en kallelse till läkarbesök den 24 mars. Innan besöket vill läkaren att jag lämnar ett batteri av prover, inte bara de vanliga. Jag vet fortfarande inte vad könshormonsproverna som jag lämnade i januari visade. Hon kanske vill prata med mig om detta vid besöket? Jag känner mig nervös. Vad händer? Och kommer jag kunna stå på mig vad gäller att jag vill höja dosen Levaxin igen? Jag äter fortfarande 175 ug 5 dagar i veckan och 150 ug 2 dagar. Trots att jag äter som dietisten har lärt mig, tallriksmodellen, max tre timmar mellan varje mål och dessutom aldrig efter kl 18:00 så går jag inte ner ett gram. Jag är så trög i magen och har fått ytterligare problem pga det.

Du/ni som inte har läst hela min blogg, eller har följt mig, vet då kanske inte att jag ALDRIG, innan jag fick hypotyreos, hade problem med trög mage. Så detta är starkt ihopkopplat med sjukdomen, anser jag.

När jag har haft en dos Levaxin som jag har mått bra på, när värdena enligt läkaren är pressade, har även magen fungerat. Men nu är det inte så. Jag vet ju inte, men jag tror att mer Levaxin skulle hjälpa mig med menskrångel, förstoppning och viktuppgång. Eller kan det vara så att jag har blivit immun mot Levaxinet nu? Att det är därför som jag inte får någon effekt? Kan man bli det?

Jag återkommer igen efter läkarbesöket på skärtorsdag! Håll tummarna! Och kom gärna med råd i kommentarsfältet nedan om ni vill. Jag har gått ur Facebook och på så sätt tyvärr fått lämna Facebookgruppen för oss med dessa problem, där fick jag annars mycket hjälp och tips!