Tacksamheten

Utifrån mitt senaste inlägg vill jag säga att man får perspektiv på sin egen situation och trots att jag fortfarande inte känner mig helt frisk, känner jag en djup tacksamhet över:

• Att jag hann utbilda mig och få en fast tjänst innan jag blev sjuk.

• Att mamma tidigt rådde mig till att lämna blodprover när jag blev sjuk eftersom hon kände igen symtomen från sin egen hypotyreos.

• Att jag tog mina besvär på allvar på en gång och snabbt sökte hjälp innan det gått för långt.

• Att jag inte gav mig trots att jag egentligen inte orkade kämpa mot fyra olika allmänläkares bedömning om att jag bara är en stressad småbarnsmamma och inte behöver någon medicin.

• Att jag fick tipset av läkaren på akutmottagningen om att googla på mina symtom och "Ove Törring".

• Att jag skrev en egenremiss till Endokrinologimottagningen, trots att jag egentligen inte orkade ta tag i det.

• Att egenremissen fick gehör.

• Att jag bara har behövt vara sjukskriven under två månader sammanlagt pga mitt sköldkörtelproblem.

• Att jag har tillgång till internet och därmed all information som finns här!

Sköldkörtelproblem och ekonomiskt utanförskap

Jag har i 11 år arbetat som socialsekreterare och till största del av denna tid som handläggare av försörjningsstöd (fd kallat socialbidrag.) Efter att jag själv drabbats av hypotyreos insåg jag att en stor del av de personer som är i behov av försörjningsstöd också har sköldkörtelproblem! Ett samtalsämne som sällan framkom innan jag själv drabbats har sedan dess blivit naturligt för mig att fråga om. När jag ställer frågor om hur de mår eller exempelvis informerar dem om möjligheten att ansöka om pengar till medicin, är det många som berättar att de medicinerar med Levaxin.

Jag jobbar i första hand med långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna personer. Många av de sistnämnda har diffusa sjukdomstillstånd och inte sällan är de utredda av både sjukvården och vuxenpsykiatrin, har fått testa olika mediciner men har kvarvarande symtom. Några av dessa har tidigare arbetat men blivit sjukskrivna, efter något år utförsäkrade från Försäkringskassan och därefter hamnat hos oss på socialkontoret.

Jag är rädd för att grunden till bekymret för många handlar om ett obehandlat/otillräckligt behandlat eller felbehandlat sköldkörtelproblem. Ingen av dessa personer (som berättat att de äter Levaxin) har hört talas om Liothyronin eller naturligt sköldkörtelhormon eller att vissa med hypotyreos mår bättre av ändra sin kost mm. Många har, trots flera års medicinerande, fortfarande problem med depression, övervikt, enorm trötthet, torr hy, håravfall och förstoppning mm. 

Det är djupt tragiskt att en så vanlig sjukdom, förutom de fysiska och psykiska besvären, även bidrar till ett ekonomisk utanförskap för såå många.

(Tilläggas bör också, att jag under min tid som socialsekreterare inte bara har mött många personer i behov av försörjningsstöd som har drabbats av sköldkörtelproblem, utan även fem kollegor!)

Telefontid med läkaren

I går pratade jag med min läkare igen. Vi kom överens om att jag under några veckor ska testa följande dos: Levaxin 125 ug varannan dag och 100 ug varannan samt Lio med 10 ug på morgonen och 10 ug på eftermiddagen varje dag. Jag ska lämna nya prover om 4-6 veckor igen.

Jag frågade om Laxido påverkar effekten av Levaxin och/eller Lio men det gör det inte vad hon kunde läsa sig till. Och det är ju skönt om jag kan fortsätta med det eftersom magen funkar bättre då.

Hon frågade om jag har fått något svar från gynläkaren som jag träffade i augusti förra året och då kom jag på att, nej han har inte skickat något brev angående blodproverna som han lovade. Men han sa efter själva  undersökningen att han trodde att mina mensrubbningar berodde på sköldkörtelproblemet och inget annat. Jag ska trots allt höra av mig till honom för att få ett slutgiltigt svar.

Dags för uppdatering igen!

Jag har inte skrivit på länge, ser att det nästan har gått ett halvår sen sist! Jag kan berätta att jag i december drabbades av en otrolig smärta i magen och åkte in akut till sjukhuset. Där gjordes diverse undersökningar och man misstänkte att jag kunde ha drabbats av tarmfickor. Något som tydligen är ganska vanligt vid förstoppning. Jag fick bulkmedel utskrivet (Laxido) och penicillin. Efter några veckor var smärtan helt borta. Jag dricker fortfarande en påse Laxido utblandat med vatten varje morgon innan frukost. Det gör att jag slipper förstoppning. Men jag måste ändå säga att jag är trött på att behöva behandla en åkomma med en typ av medicin pga av att en annan medicinering inte fungerar... Det känns inte bra. Innan jag blev sjuk i min sköldkörtel hade jag aldrig problem med hård mage.

I tisdags lämnade jag nya blodprover som visade TSH 0.02, T3 5.2 och T4 18. Jag medicinerar med 125 ug Levaxin och 10 ug Liothyronin varje dag. Jag är ledsen över att behöva berätta att jag fortfarande har problem med mensrubbningar, vikten och trög mage. Men huvudet funkar i alla fall och tröttheten är inte förlamande. Jag får se det positiva men samtidigt inse att jag kanske aldrig kommer att blir helt bra igen. Mina försök till välmående och god livskvalité kommer jag dock inte att sluta med i första taget!

På tisdag har jag bokat en telefontid med läkaren och jag kommer fråga om jag kan höja Liothyroninen något. Är nyfiken på hur det skulle påverka mig.

Nu är våren på ingång och jag ska försöka bli bättre med vardagsmotionen, det kommer att öka välbefinnandet. Jag mår ju väldigt mycket bättre på alla plan när jag motionerar regelbundet så det är målet!