Idag var det dags igen för ett nytt läkarbesök på Endokrinologimottagningen. Det var ca ett år sedan sist.
Dagens värden: TSH 0.46 T4 17 T3 4.1 och hör och häpna! Läkaren säger idag att de ser perfekta ut! Tidigare har det ju låtit som att värden som dessa, innebär att jag behöver sänka dosen!
Jag har nu i lite drygt en månad haft följande dos: Levaxin 125 ug 5 dagar i veckan och 100 ug 2 dagar. Läkaren tycker att jag ska fortsätta med samma dos och lämna nya prover igen om 4-6 veckor.
Jag berättade att jag har känt en inre stress och att hjärtat har känts som det har slagit både hårdare och snabbare men det verkade inte vara någon fara i nuläget. Men så har det också blivit bättre sedan jag sänkte dosen från 125 ug varje dag till ovan nämnda dos. Vi får se. Värdena brukar säga en sak och mitt mående ett annat oavsett om det är hypo- eller hypersymtom jag har.
Vi bestämde att jag ska vara knuten till Endokrinologimottagningen ytterligare ett år, sedan ska vårdcentralen ta över. Hoppas, hoppas bara att de kan förvalta ansvaret väl... Jag har ju inte så goda erfarenheter av vårdcentraler. Nu har jag visserligen bytt så vi får se hur blir denna gång.
Alla olika blodprover jag lämnade förra månaden såg bra ut. Det var levervärden, saltprover och HB bland annat.
Vi pratade idag om huruvida jag löper större risk för att drabbas av ytterligare en autoimmun sjukdom (jag har ju vitiligo också) än andra. Jag har en ökad risk men läkaren tyckte inte jag skulle gå och oroa mig för det. Jag frågade om diabetes och om jag kan göra något för att förhindra eller förebygga att jag skulle drabbas. Då sa hon att autoimmuna sjukdomar slår till oavsett vad man gör eller inte, men hon sa att det naturligtvis är bra att äta rätt och motionera för att ha den bästa grundförutsättningen OM det skulle drabba mig. Det var motiverande att höra.
Jag har kommit av mig i mitt motionerande. Våren var hemsk med alla influensor och sjukdomar som drabbade hela familjen och nu när jag börjar känna mig manad att återuppta löpträningen, får jag en förkylning som heter duga... Vi får se, kanske kan semestern om några veckor ge mig flera tillfällen och ork till motion. Jag längtar ut, att få känna hur kroppen styrks av att jag rör på mig och hela jag känns friskare och alertare.
Fortfarande har jag 2 kilo som jag ska gå ner för att hamna på samma nivå som innan jag blev sjuk 2011. Men jag känner mig inte stressad över det. Jag vill mest bara få känna mig frisk och glad. Jag vet ju också att om jag bara kommer igång med löpningen igen, så kommer också midjemåttet att minska.
På tal om midjan! Jag berättade för läkaren att jag sedan dosminskningen för en månad sedan har blivit trögare i magen igen. Hon sa att vi skulle kolla upp så att jag inte har glutenallergi, vilket också är en autoimmun sjukdom. Jag glömde säga att jag har varit spänd och svullen också ett tag. Men jag tror inte det är allergi, utan dosminskningen som gör det. Men vi får se, jag ska lämna glutenprover när jag lämnar blodprover nästa gång.
På återseende!
