11 veckor med Levaxin

Nu i tre dagar har jag känt mig betydligt piggare och gladare än vad jag har varit på minst ett halvår. Jag hoppas verkligen att energin är här för att stanna! Jag har också lyckats motivera mig till att köra efter Anna Ottossons "Tre-timmarsdiet" och lyckats gå ner ett kilo! Hurra!


Min dos är nu 75 microgram Levaxin per dag.

Tips angående egenremiss.

Ni som går till Vårdcentralen och skulle vilja komma till en riktigt endokrinolog men får ingen remiss till en sådan, ni kan skriva en sk egenremiss. Jag har skrivit ner min egenremiss i ett inlägg bakåt i min blogg (december 2011) om ni vill få tips på hur man kan skriva.

Lycka till!

Telefonsamtal med läkaren

Läkaren ringde upp mig idag. När jag berättade att jag har alla symtom kvar, började hon fundera på om jag kan ha andra problem och vill utesluta dem. Jag förstår inte varför hon inte kan vänta till mina sköldkörtelhormonsvärden är normala  innan hon börjar fundera på om jag har en depression, PCO (pga mensrubbningarna) och/eller någon könshormonsrubbning. Jag tror och hoppas ju på att allt kommer att falla på plats när jag är är uppe i den dos Levaxin jag ska ha. Jag vill inte gå till gyn för att undersöka mig, innan vi har uteslutit att mina problem med mensen har med sköldkörteln och göra.

Vi kom överens om att jag ska lämna nytt blodprov när jag har ätit 75 microgram Levaxin i 3 veckor (Jag förhandlade ner det från fyra veckor till tre). Denna gång skulle jag också lämna andra hormonsprover för att utesluta något, vad vet jag inte riktigt. Jag frågade om jag kunde få en remiss till en dietist också, som i bästa fall kan hjälpa mig att gå ner i vikt. Det fick jag!

Det som jag störde mig mest på i samtalet idag var när hon sa att hon ville att mina TSH-värden skulle gå ner till 2,0. Jag tycker det är så konstigt att man stirrar sig blind på en siffra istället för att titta på hur jag mår. Tänk om jag skulle må bäst med ett TSH-värde på 1,8 vilket då kanske skulle kräva lite mer Levaxin, då skulle jag inte få det, eftersom värdet 2,0 är bestämt att vara mitt normalvärde. Men jag märkte att hon var lite osäker omkring det där så skulle jag inte må bra runt 2,0 så tror jag nog att jag kan få mer Levaxin utskrivet.

Doshöjning av Levaxin igen

Jag lämnade blodprov i fredags. TSH 4,3 (4,5 sist) T4 16 (14 sist). Det går åt rätt håll men jag är oerhört besviken på vad liten skillnad det har blivit på en månad. Jag ska prata med läkaren på onsdag men höjde redan i fredags från 50 till 75 microgram Levaxin. Jag har hittills inte märkt någon skillnad på att ta tre tabletter istället för två. Viktuppgången verkar ha stannat  i alla fall och det är ju skönt även om jag förstås hoppats på att gå ner. Ligger på runt 5-5,5 kg plus sedan jag blev sjuk. För övrigt mår jag fortfarande lika dåligt. Funderar ibland på sjukskrivning men det kanske bara skulle göra att tiden skulle gå långsammare och jag skulle räkna dagarna till varje doshöjning. En månad går ganska fort när man jobbar. Jag är totalt slut både på jobbet och hemma, men jag kämpar på.

Hur är det med er andra? Är ni sjukskrivna?

Trött, trött, trött...

Så trött att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. På fredag ska jag lämna nytt blodprov och hoppas verkligen på doshöjning igen. Det som kändes som det hade blivit bättre häromdagen, är lika risigt nu igen. Jag mår verkligen skit. Jag hoppas en dos på minst 75 microgram Levaxin ska göra skillnad.

Något positivt!

I vanliga fall, som frisk, har jag lätt för att oroa mig för vad andra ska tycka, känna, tänka om jag säger eller gör si eller så. Det tar extremt mycket energi att vara en sådan person. Något positivt med det här sköldkörtelproblemet (jo det finns något positivt!) är att DEN tar all energi så att jag inte har någon kraft kvar till  att oroa mig för hur andra ska reagera. Jag skiter liksom i vilket. Det förhållningssättet ska jag försöka behålla när jag blir frisk (eller tillräckligt lindrad). Det är oerhört förlösande att slippa all oro. Jag tänker flera gånger varje dag "Om jag bara gör mitt bästa, så duger det!" Och då menar jag mitt bästa utifrån mitt mående.

Grus i ögonen

Jag kom på en sak häromdagen! Jag hade i julas problem med väldigt torra ögon (eller egentligen bara det ena). Det kändes som grus och kliade mycket. Jag kopplade inte det med Hypothyreos men jag har förstått efteråt att det mycket väl kan vara ett symtom. Och det symtomet är borta sedan jag började med Levaxin. Det är ju bra. Och idag känner jag inte heller någon smärta i skuldran!

Man ska inte ropa hej...

I förra inlägget skrev jag om glädjen över att kroppen visar tecken på att börja normaliseras. Men på mensens femte dag (då jag trodde den snart skulle vara över) började jag storblöda.

Usch det är vedervärdigt att pendla mellan hopp och förtvivlan så här!