tisdag 6 maj 2014

Telefonsamtal med läkaren

Läkaren ringde idag och berättade att TSH låg på 0.03 och T4 24 och att min Levaxindos med 150 ug /dag är för hög. Hon sa att det inte är bra att ligga så pressat för risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet. Jag blir så trött på kommentarer som de. Jag mår ju så bra nu. Känns som jag har hittat rätt med dosen. Jag är pigg, väger nu ÄNTLIGEN samma som innan jag insjuknade och fungerar i huvudet.

Det känns hemskt om jag ska behöva gå runt och ha en halvtaskig livskvalitet för att jag inte ska råka illa ut senare i livet. Jag undrar om det är forskat och bevisat att riskerna är större att drabbas om man har ett TSH nära nollan? Dessutom är det NU jag behöver kunna fungera. Nu har jag tre små barn som behöver mig och att jag orkar med livet. Jag vill verkligen inte sänka dosen och förhandlade mig därför till att få ha samma dos ytterligare en månad och lämna nya prover då igen. Skit att jag ska behöva stångas så.

Vad T3 visade, glömde jag helt att fråga. Kanske läge att ta en diskussion om Lio istället, om det värdet var lågt denna gång?

8 kommentarer:

  1. Hej Mona
    Min dotter har en läkare som säger att det äår ok med värden som du har om man mår bra! Stå på dig

    SvaraRadera
  2. Hej Mona!

    Jag antar att du tar hela din dos på tom mage på morgonen? Känner du att den räcker hela dagen eller börjar ditt hjärta slå svagare fram emot kvällen?

    Hälsningar
    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Magnus!

      Ja jag tar hela min dos på morgonen på tom mage och väntar en halvtimme innan jag äter något. Jag tycker nog att dosen räcker hela dagen. Vad har du för erfarenhet? Delar du upp din dos under dagen?

      Hälsn. Mona

      Radera
    2. Tack Mona för att du skriver och svarar! Din blogg är en av mina favoriter! :)

      Jag har försökt med levaxin men kommer inte upp i dos, blir illamående något så kopiöst. Även om det halsonda försvinner med levaxinet och blodtrycket sjunker lite så får jag försöka att klara mig utan och se om kroppen lyckas reda upp situationen.

      Det jag kände när jag tog levaxin var att hjärtat inte slog ordentligt fram emot kvällen, var som att medicinen gav bäst effekt omkring mitt på dagen.

      Hur känns din sömn? Vaknar du pigg och glad, känner att kroppen är fylld med engergi och du är ordentligt utvilad?

      Sömnen är ett av mina största problem nu. Sover ungefär 5 tim per natt. Vaknar före kl. 3 och tror att det är morgon. Är som du kan förstå aldrig utvilad!

      /Magnus

      Radera
    3. Tack för uppmuntrande rader! Så roligt att du gillar min blogg! Jag minns inte riktigt (förlåt!), du kanske har berättat det tidigare, men har du kontakt med någon endokrinolog? Annars är det mitt tips att du tar kontakt. Sen funderar jag på hur ditt T3-värde ut? Är de lågt kanske du behöver Lio? Vissa klarar ju sig på enbart det (och kan slippa Levaxin). Har du testat glutenfri kost? Vissa blir hjälpta av det. Det finns också laktosfri Levaxin, vissa mår bättre av den har jag hört.

      Det måste vara hemskt att inte få tillräckligt med sömn! Jag har den sista månaden mått som innan jag blev sjuk. Dvs sover gott, vaknar utvilad och känner mig pigg och glad när klockan ringer 5:30. Det är otroligt skönt! Jag har haft fruktansvärt svårt att stiga upp om morgnarna under hela min sjukdomsperiod fram till nu.

      Jo jag känner igen det du skriver, jag upplevde samma i början av min Levaxinbehandling! Att den verkade ha bäst effekt mitt på dagen och försvann framåt eftermiddagen/kvällen. Men så är det inte alls för mig längre! De thr jag inte ens reflekterat över! Det är så lätt, när man känner sig frisk, att glömma hur det var när man var dålig!

      Jag önskar dig all lycka till! Hoppas verkligen att du finner en väg som får dig frisk igen! (Har du förresten läst boken "Det trötta folket"? Den kan jag tipsa om annars. Där står en hel del om Lio bl a)

      Styrkekram till dig!

      /Mona

      Radera
  3. Tack igen Mona! Jag skall försöka skriva och svara dig nu tänkte jag men skallen funkar inte jättebra ikväll känner jag. :(

    Nej jag har inte kontakt med någon endokrinolog. Fick avslag på min remiss dit. Skickas det en ny tror jag att jag får komma dit! Funderar varje dag om jag skall be om detta eller om jag skall fortsätta försöka ge kroppen tid att fixa detta utan medicin. Almännläkarna som jag har haft kontakt med har varit urdåliga på alla sätt!

    Bortsätt från att jag har problem med sömnen och värk i halsen, har jag problem med produktionen av blodplättar. Märker märks när jag blöder näsblod att blodet inte koagulerar som det gjorde förut. Tydligen vanligt hypotyreos symptom. Dåligt hår och naglar också, grymt torra hälar. Inget problem med vikten eller kroppstemperaturen dock.

    Försökte gluten fritt ett tag, 10 dagar kanske, sen la jag ner funkade inte för mig med en sådan strikt diet. Tror inte heller på det att det är lösningen på mitt problem.

    Såg på mitt provsvar att mitt t3 sjönk med levaxinet, t4 steg dock. Kan vara lösningen på mitt problem. Att kroppen inte vill konvertera levaxinet, men samtidigt så fick jag överdoseringssymptom när jag käkade 50 ug så jag vet inte vad jag skall tro.

    Bestälde boken sköldskörtelskandalen, som nu finns översatt till svenska. Får se om jag beställer det trötta folket också. Tack för tipset!

    Imorgon hoppas jag på en bättre dag!

    Du har haft tur som fått så bra hjälp måste jag säga, inte enbart tur så klart då du kämpat för det!

    Hälsning
    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen!
      Stå på dig om du vill komma till endokrinologimottagningen! Kanske har du något annat sjukhus som du kan vända dig till? Det låter ju uppenbart som att det kan vara något med T3-omvandlingen som brister. I så fall behöver du ha en expert tror jag, som kan skriva ut Lio så att du åtminstone får prova. Det är värt en kamp för det, jag lovar! Och skulle det inte funka så har du ju i alla fall uteslutit att det var problemet.

      Man ska inte behöva må som du gör. Jag hoppas att du har någon som stöttar dig och kan hjälpa dig i kontakten med sjukvården om du själv känner dig för trött och uppgiven för att kämpa.

      Än en gång, lycka till!

      Mona

      Radera