Jag berättade att jag fortfarande har symtom kvar och att jag håller mig till tre-timmarsdieten som dietisten lärt mig. Jag uppgav också att jag sedan 7 veckor även börjat motionera regelbundet, hur trött och hur svårt det än har varit att komma iväg på promenader, cykling och simning så har jag gjort det. I genomsnitt 3 dagar i veckan. Trots denna insats har jag inte gått ner ett gram. Jag frågade om hur farligt det är med bukfetma. Var man än läser eller hör om detta, framgår det att det är det en ökad risk för hjärt-och kärlsjukdomar med bukfetma. Kvinnor bör enligt flera källor inte ha något midjemått som överstiger 80 cm. Mitt är närmare 100 cm. Jag tycker det verkar vara på magen det mesta fettet sedan jag fick hypotyreos har satt sig. Men läkaren tycker inte att jag behöver oroa mig. Hon säger att det finns en risk att det är mitt jobb som stressar mig och därmed gör det svårt för mig att gå ner i vikt. Jag orkar inte höra det. Jag stänger liksom av. Jag vet såklart inte vad som är vad med mina symtom, men jag tror, och har en känsla i hela mig, att jag har brist på något av sköldkörtelhormonerna. Skulle ju helst vilja testa att öka Levaxinet eller Lion men det går inte läkaren med på. Hon vill ju helst sänka. Jag väntar fortfarande på tid till en annan läkare för en second opinion och ev en diskussion om naturligt sköldkörtelhormon. Men jag har tyvärr inte några stora förhoppningar.
När jag för några år sedan upplevde att jag var välinställd på Levaxinet, gick jag, trots mitt stressiga jobb, ner i vikt. Jag fick energi tillbaka och löptränade 2-3 dagar i veckan. Jag kände mig frisk och stark och mådde så bra. Men det varade bara en kort period.
Så här skrev jag i bloggen i augusti 2012, samma år som jag fick diagnosen och hade kommit upp i 75 ug Levaxin: (Tänk om jag kunde få uppleva samma sak igen!)
"Läkarbesök
Jag var hos min läkare på Endokrinologiavdelningen igår. Jag har inte träffat henne sedan i februari. Mina värden: TSH 0,04 och T4 20. Det betyder att båda värdena har sjunkit sen sist. (T4-värdet var 24 för ca två månader sedan och TSH var då 0,24.) T3 minns jag inte värdet på, men det var i alla fall helt utan anmärkning.
Jag förklarade att jag mår bra nu! Att jag kan stiga upp utan att snooza 4-5 gånger på morgnarna, att jag har gått ner i vikt, att jag är klarare i knoppen och orkar med barn och familj igen! Hon sa att dosen troligen behövs sänkas, inte för att det påverkar mig idag eller om typ 10 år men att man är rädd för att hjärtat tar skada på längre sikt om man pressar mer. Jag sa att jag i nuläget är glad om jag får slippa minska eftersom jag mår så bra som jag gör. Eftersom T4-värdet hade sjunkit sen sist så var hon med på att låta mig ha samma dos (75 ug) 4 veckor till. Men är TSH-värdet samma eller lägre då, vill hon göra en försiktig dossänkning. T ex sänka till 50 ug två dagar i veckan men i övrigt samma dos.
Jag får vad vara glad för att jag får må bra i en månad till... Skulle jag må sämre vid en dossänkning framöver, kommer jag att förklara att jag hellre mår bra ett kort liv, än mår dåligt under ett längre... "
Jag förklarade att jag mår bra nu! Att jag kan stiga upp utan att snooza 4-5 gånger på morgnarna, att jag har gått ner i vikt, att jag är klarare i knoppen och orkar med barn och familj igen! Hon sa att dosen troligen behövs sänkas, inte för att det påverkar mig idag eller om typ 10 år men att man är rädd för att hjärtat tar skada på längre sikt om man pressar mer. Jag sa att jag i nuläget är glad om jag får slippa minska eftersom jag mår så bra som jag gör. Eftersom T4-värdet hade sjunkit sen sist så var hon med på att låta mig ha samma dos (75 ug) 4 veckor till. Men är TSH-värdet samma eller lägre då, vill hon göra en försiktig dossänkning. T ex sänka till 50 ug två dagar i veckan men i övrigt samma dos.
Jag får vad vara glad för att jag får må bra i en månad till... Skulle jag må sämre vid en dossänkning framöver, kommer jag att förklara att jag hellre mår bra ett kort liv, än mår dåligt under ett längre... "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar