I januari i år skickade jag en egenremiss till ett annat sjukhus i ett annat landsting. Det var efter att jag av läkemedelsverket fått veta att flera läkare från just detta (för mig nya) sjukhus har skickat in licensansökningar angående naturligt sköldkörtelhormon (NDT) till dem. Jag tänkte att det kan vara dags att träffa en annan endokrinolog för att diskutera min sviktande hälsa eftersom jag nu, 6 år efter att jag fick diagnosen hypotyreos och behandling fortfarande inte mår helt bra.
Några veckor senare fick jag veta att det var lång väntetid till läkarbesök på det nya sjukhuset och de undrade om jag ville ha en tid i juni/juli trots att det låg så långt fram i tiden. JA det ville jag! Blev så glad över att de vill ta emot mig så det kändes värt att vänta hela vintern och våren på detta.
Innan läkarbesöket fick jag lämna ett helt batteri av nya prover igen. Och så idag, äntligen, var det dags för mötet med den nya läkaren! Mina förväntningar på detta besök har varit försiktiga och ganska realistiska tror jag. Jag har inte vågat hoppas på att någon annan läkare skulle göra en annan bedömningen än den min läkare har gjort, eftersom hon är mycket noggrann och grundlig och har utrett allt som har stått i hennes makt för att hjälpa mig - förutom just en sak - att ens diskutera NDT.
Läkarbesöket läser ni om i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar