Läkarbesök nr 1.

Väl där, på vårdcentralen, hörde jag mig själv tona ner alla mina symtom, för jag började faktiskt bli orolig över att jag kunde bli tvungen att ta medicin i resten av mitt liv om det skulle visa sig att jag hade samma sjukdom som mamma. Läkaren verkade tolka symtomen som en höstdepression, men för att ta det säkra före det osäkra ville han att jag skulle lämna blodprover för att mäta mitt TSH-värde. Jag fick vänta ett par dagar på svaret.

Läkaren skrev ett brev och förmedlade provresultatet:

"Dina prover på sköldkörteln låg lite på gränsen. TSH var drygt 8 och T4 var 13. Det senare håller sig inom referensvärdet men kan ändå vara lågt i ditt fall då TSH ligger lätt förhöjt. Referensvärdet där är 4,0. Det är ingen stor ökning men jag tror vi bör följa utvecklingen av detta en tid framöver och föreslår därför ett nytt värde om ca 2 månader.

Du är välkommen till LAB mellan kl 8:00 och 10:00 en vardag för ett nytt prov."

TSH hit och T4 dit. Det sa mig ingenting. Ska jag behöva vänta två månader på att få veta vad detta egentligen handlar om, tänkte jag.

Jag fick en tid till sjukgymnast pga mina smärtor kring skuldran. Sjukgymnasten tyckte att jag skulle fortsätta löpträna eftersom det ger en massa positiva effekter. Det svåra var nu bara att upprätthålla motivationen. Jag började misströsta rejält.

Oktober 2011

Förstoppad. För första gången i mitt liv hade jag nu blivit hård i magen!Och vid ett tillfälle knäppte det liksom till i huvudet, liksom som en aha-upplevelse och jag sa högt till mig själv, "Det är något som inte stämmer. Det är något med min kropp som inte stämmer."

Jag var vid detta laget nu rejält nedstämd men tänkte att det kanske var en vanlig höstdepression. Eftersom känslan var så stark, att det var något som inte stod rätt till, bestämde jag mig en kväll för att googla på symtomen. Jag skrev in dem alla, efter varandra: Förstoppning, mensrubbning, yrsel, nedstämdhet, värk, viktuppgång. När jag tryckte på sökknappen, kom sida upp och sida ner med information om sköldkörtelproblem.

Jag kom då på att jag någon gång hade hört mamma berätta att hon fick äta medicin för att hon hade problem med sköldkörteln och ringde henne för att höra hur hennes symtom yttrade sig. Hon kände igen många av mina symtom och tyckte att jag skulle gå till doktorn och kolla upp om jag hade samma.

Läste mig till att det kunde vara ärftligt och att det dessutom var större risk att få problem med sköldkörteln om man har någon autoimmun sjukdom, vilket jag har, nämligen vitiligo (innebär visst pigmentbortfall på huden). Två riskfaktorer med andra ord. Jag bestämde mig för att boka tid hos läkare.

September 2011

Nu började mensen att krångla. Den dröjde, och dröjde och dröjde. Fortfarande visade vågen på uppgång, fortfarande hade jag väldigt ont runt skulderbladet och fortfarande var jag nere utan någon egentlig anledning.

Jag fick ett nytt jobb men skulle inte börja på det förrän i december. Jag visste att jag egentligen var mycket glad över det nya jobbet, men kände inte glädjen.

Augusti 2011

Trots samma kosthållning och motionsvanor som tidigare, började jag sakta men säkert gå upp i vikt. Jag åt enligt tallriksmodellen (tre-timmarsdieten) och sprang 1-2 dagar i veckan ca 40 min/tillfälle. Jag hade några kilon att gå ner efter den sista graviditeten och lyckades under våren gå ner till där jag var innan dess. I augusti visade dock vågen på uppgång igen.

Juli 2011

Semestern på Öland med familjen blev inte alls vad vi hoppats på. Jag mådde dåligt och förstod inte alls varför. Allt var ju egentligen underbart, varför kände jag mig nedstämd?

Juni 2011

Efter en hektisk tid på jobbet fick jag jätteont i nacke och skuldra. Tänkte att det skulle gå över när det lugnat ner sig på jobbet och om jag såg till att fortsätta att motionera. Men det gjorde det inte.