Jag fick gallstensanfall, det var i alla fall vad de trodde på akuten. Jag hade sådana fruktansvärda smärtor i mitten av magen, precis under de nedersta revbenen att jag trodde jag skulle tuppa av eller/och kräkas. Jag kallsvettades och fick andas igenom "värkarna" som kom och gick. På akuten fick jag starka smärtstillande tabletter och fick åka hem. Jag var välkommen dagen därpå för att genomgå en ultraljudsundersökning för att ev. hitta gallsten. Det visade sig dock vara helt fritt från gallsten men läkaren sa att det möjligen kunde varit gallgrus som orsakat smärtan, men som nu tagit sig förbi gångarna.
Efter ultraljudet fick jag gå tillbaka till akuten där jag skulle få prata med ytterligare en läkare. Han kom in i rummet och sa att jag kunde åka hem igen eftersom det inte var någon gallsten. Han verkade vara stressad och när jag läste på hans namnskylt såg jag att han var överläkare. Jag tänkte att här fanns ingen tid för samtal om vad det då kunde ha varit och vad jag ska göra om det händer igen. Men av någon anledning stannade han till ett tag och sa att han hade sett i journalen att min husläkare på vårdcentralen hade en utredning på gång om mig, och frågade vad det gällde. Jag berättade om mina problem. Då satte han sig ner och trots att personsökaren blippade till någon gång så lyssnade han intresserat. Jag berättade att min läkare inte vill ge mig någon medicin förrän TSH-värdet är över 10 och det krassa i att jag då önskar att bli sämre, för att jag kan få hjälp att må bättre! Jag sa också att det här är något som inte bara påverkar mig själv utan en hel familj, och han bara nickade.
Sedan sa han att han tyckte att jag skulle googla så mycket jag kan på dessa problem för jag kommer att få mycket värdefull information! (Det är den absolut första läkaren som uppmanat mig att googla på sjukdomstillstånd! Andra läkare har sagt att det ska man absolut inte göra och självdiagnostisera är det sista man ska försöka sig på!) Han sa också att jag ska stå på mig om att få snabb hjälp för så här ska jag inte behöva må. Sedan skrev han något på en post-it-lapp och räckte över till mig. Han berättade att det var namnet på en professor i Stockholm (Ove Törring) som är expert på sköldkörtelproblem och att jag ska googla på hans namn och hitta hans e-mailadress och skriva till honom! Svaret jag ev skulle få, skulle jag visa upp för min husläkare tyckte han!
Jag blev så glad att jag nästan började gråta! Äntligen en läkare som lyssnade! Jag gick hem och googlade på "Ove Törring" och hittade följande information:
Bland annat säger Ove Törring, docent och överläkare specialiserad i endokrinologi och internmedicin, att "Tyvärr finns det fortfarande många oinvigda läkare som anser att subklinisk hypotyreos inte behöver behandlas ifall TSH inte ligger över 10,0. Patienter som har symtom behöver ofta behandling redan när TSH-värdet överstiger normalvärdet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar