I förra inlägget skrev jag om glädjen över att kroppen visar tecken på att börja normaliseras. Men på mensens femte dag (då jag trodde den snart skulle vara över) började jag storblöda.
Usch det är vedervärdigt att pendla mellan hopp och förtvivlan så här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar